Favoritlag.PL

Jag deltog för några dagar sedan i en nätomröstning om favoritlag i PL.
Det fick mig att börja fundera lite över varför jag just dessa lag som favoriter.

Leeds: var sagolikt bra och sanslöst vanvettiga under början av 2000-talet. Harry Kewell, John Viduka, Alan Smith, Lee Bowyer, Danny Mills, Rio Ferdinand, Woodgate, Backe, Harte, Robinson, mfl spelade klassisk brittisk fotboll med tempo, passion och riktigt fula tacklingar. Och så får vi inte glömma att Teddy Lucic tillbringade några månader i Leeds, småjoggandes i sina älskade långbyxor.

Utanför planen betedde dom sig som ännu större svin och flera av spelarna hade säkert skakat galler om de inte hade varit fotbollsstjärnor.
Trots detta fastnade jag och vägen ner i seriesystemet har varit plågsam.

Min teori är att Leeds vid den här tidpunkten var allt som mitt förra favoritlag MUFC inte var. Underdogs, uppkäftiga och men en aggressiv "kings of the world" attityd.
Har följt de flesta spelarna under karriären och känner mig på stolt på ett snedvridet sätt när Aaron Lennon i Tottenham sprintar förbi sin försvarare.
Stoltheten försvinner dock ganska snabbt när väl inlägget kommer. Lennon måste vara den i Premier Leagues historia som prickat flest bollpojkar bakom målet vid inläggssituationer.

När nu Leeds har en bit kvar till den absoluta toppen i England gäller det ju att ha några alternativ att hålla ögonen på när augusti närmar sig.
Arsenal, för fotbollens skull.
MUFC, för att jag höll på klubben mellan 1982 och 2000.
Tottenham, för att en av mina vänner håller på klubben och så har Erik Edman spelat där.

Jag har aldrig förstått de här fullblodsupportrarna som bara följer "sitt lag" och struntar i allt annat. För mig är fotbollen det viktiga och råkar det vara något av mina favoritlag som spelar tittar jag extra noga men livet tar inte slut om de förlorar.

Fanatismen som ibland finns där hos de som är fullblodssupporters är inget för mig.