Not so fun facts.

Jag läste någonstans att en bloggare bör blotta sina allra sämsta sidor för läsarna.
Nu tänker jag inte gå riktigt så långt men jag tänkte ändå avslöja en och annan lätt obehaglig sanning för er.
Vi börjar lite lätt.

Jag kommer väldigt sällan ihåg mina drömmar. Jag har lätt för att somna och sover djupt under större delen av natten. Ungar kommer och går till vårt sovrum men det är endast i undantagsfall som jag vaknar.

Dom gånger jag vaknar mitt i natten är det oftast av en dröm.
Och i 90% av fallen vaknar jag skrattandes.
Det är nämligen så att mitt undermedvetna tycker att jag är en stor komiker.
Två, tre gånger i månaden vaknar jag mitt inne i en dröm som för det mesta går ut på att jag är stjärnan i en sitcom.
Ungefär som Jerry Seinfelt.

Jag producerar fram den ena kvicka one-linern efter den andra.
Dom är mycket roliga.
Och högst av alla skrattar jag själv.
Imponerad och i det närmaste häpen över min egen briljanta humor.

När jag sen vaknar är jag bubblig i hela kroppen av skratt.
Oftast har jag vaknat av en armbåge över armen eller en hård knuff.
Jag vänder mig om mot min trolovade som då alltid har vänt sig med ryggen åt mitt håll.
-Skrattade jag, frågar jag ofta.
Det enda svar jag i detta läge brukar få är: Idiot.